De tre musketörerna är tillbaka för att prata om vad de har spelat, vilket den här gånger är Machinarium, Silent Hill: Book of Memories och Sonic & All-Star Racing Transformed. Vi åker tillbaka till dåtiden och sedan tar vi oss an att minnas våra barndoms speldagar med temat ”barndomens spelande”.
Länkar
Podcasten Gaming till Kaffet hittar ni här
Gazis serie om Nintendo 64-köpet
Sida med och om gamla Commodore 64-tidningar
[Ladda ner] (högerklicka-Spara som) |Öppna i iTunes
7 kommentarer
Tveklöst bästa avsnittet hittills !!!
Märkligt nog kopierade verkligheten konsten när jag lyssnade på poden…
Det är nämligen så att jag just nu packar inför en stundande flytt till grönare jaktmarker och under hela genomlyssningen av avsnittet satt jag och spelade gamla spel.
Plockade fram mitt gamla NES med spel som Mega Man 2, Section-Z, Legend of Zelda samt Dream Master men det var framför allt min session med Commodore 64 som var intressantast.
Spel som lirades var bland annat Green Beret, The Great Giana Sisters, Dominator, Shinobi och IK+.
Fast mest uppseendeväckande var att exakt när ni började snacka om Batman till C64:an så var jag en halvtimme in i spelet. Grymt bra 🙂
Har nämligen bestämt mig för att sälja av min samling med samtliga originalspel till C64:an. Både kassetter samt disketter samt även min 1541:a. Så jag plockade upp allt ur källaren för att kolla att den funkade…
En spekulant dyker upp på fredag.
En kul kväll i retrons stjärntecken 🙂
Så tack för en trevlig pod-stund !!!
/ Zimeon
Härligt avsnitt, som vanligt! Rör upp en del känslor i nostalgisoppan.
Man har ju själv väldigt många goda spelminnen, kanske främst från Dynasty Warriors, Spyro och Crash Bandicoot till PS1, Teenage mutant ninja turtles till NES, Donkey Kong-spelen till SNES, Zelda Majoras Mask till N64 (som i min mening var brutalt mycket roligare än Ocarina of time), men även lite skumma spel till PC såsom Blood och Outlaws, samt lite mer kända exempel såsom Starcraft.
Men de som lagt störst emotionellt fotavtryckt inom mig är nog främst Dynasty Warriors, som samlade i regel hela grannskapens barn i mitt vardagsrum. Det roliga var att det var alltid jag som fick spela sista bissfighten, (kanske för att jag stod överst i makthierarkin, kanske för det var mitt PS1, mitt hem eller för att jag var äldst), oavsett vem som tagit sig till bossfighten överlämnades alltid bosstriden till mig. Men även Blood kom att bli ett populärt ”skräckspel” för mig och vissa andra.
Men framför allt så har jag väldigt många goda minnen av Final Fantasy VII. Jag och Haris satt uppe många många nätter, varje helg i princip, för att lösa alla gåtor och utforska varje vrå i spelet.
Det var väl i regel när jag sålde mitt Gamecube och xboxet och Halo steg in i mitt liv som jag lämnade min spelbarndom och trädde in i tonåren. ”Slutet” för min ungdomliga spelera var väl efter Halo 3. Efter det så har man ju fått en helt annan relation till spelandet.
Oj vad ni ungdomar har missat. C64-perioden som fortfarande idag står sig som en av de absolut bästa någonsin. Utbudet av fantastiska spel till denna hemmadator är fantastisk.
Jag tänker tillbaka till min C64-tid och på all denna FRUKTANSVÄRDA mängd tid jag la ner för att samla på mig min ENORMA samling spel… Både söta och salta känslor dyker upp. På denna tiden var inte internet en allmän tillgång utan man fick fysiskt ta sig till kompisar och resa Skåne/Blekinge runt för att analogt kopiera spelen och all denna väntan… Väntan på laddtider för att fylla C64:ans enorma internminne med information som skapade ett spel. Idag är spel två musklick ifrån och utmaningen är som bortblåst. Denna byteshandel blev nästan en besatthet och i dagsläget utan motsvarighet. Fast när jag sedan tänker efter så har jag i stort sett ALLA spel värda att nämnas till C64:an och har definitivt spelat ännu fler… Det var C64:an som ladd grunden för spelandet i mitt liv. Och imorgon säljer jag av en stor del av min samling, bitterljuvt med nödvändigt. Mina blickar riktas frammåt mot andra äventyr. Fast jag kommer självklart behålla alla mina kassetter med piratade spel. Njutning till max; eller som det hette på den tiden … PRESS PLAY ON TAPE 🙂
Att vänta på c64-spel skulle laddas var vad som lade grunden för mitt (selektiva)gudalika tålamod…
Förr fick man arbeta för det…
Barn idag är så jäkla kräsna…
”-Usch, nej !!! Pixligt och smålaggigt … Stäng av !!!”
Kan det ju idag låta efter fem minuter med ett nytt spel…
Lennie du äger ju en fin C64 med diskstation som ligger i mitt förråd. Vet inte hur vi ska få hem allt du fick i det köpet. Det var ju nästan två år sen nu eller så :p