Daniel gjorde en videorecension av Quake 3 Arena till Dreamcast 2009. Jag samlade på mig och spelade mycket Dreamcast-spel – både bra och dåliga – till konsolens 10års-jubileum detta år.
Författare: Gazimaluke
Gazimaluke
Stefan är den eviga ledaren av Videospelsklubben. Med en järnhand av skumgummi bestämmer han allt. Förutom att leda podcasten VSK Podcast så medverkar han i videos av olika slag, är webmästare och ganska lat.
Stefan, Lennie och Mathias återvänder för ett andra avsnitt av Videospelsklubben Podcast. Det pratas lite Borderlands 2, Sleeping Dogs och Retro City Rampage. Utöver det tillförs ett nytt segment till podcasten och det hela avslutas med att prata om minnesvärda spelupplevelser i multiplayer. Länkar John Carmack pratar VR med Giant Bomb [Ladda ner]
Doom kanske inte är mitt tidigaste minne av FPS-genren men det är det tidigaste starka minnet. På den här tiden hade vi ingen dator hemma och det var bara till PC man kunde spela Doom till en början. Jag spelade det hos min granne Daniel. Det var helt fantastiskt att röra sig så fritt i en värld. Och att se från ett förstapersonsperspektiv var helt nytt för mig. Han hade inga högtalare så ljuden spelet gav ifrån sig var märkliga och kom från datorn någonstans. När jag tänker efter var den första upplevelsen Death Mask till Amiga, men det var…
Mina damer och herrar, det här är Videospelsklubben. En ny podcast som behandlar tvspel. Eller videospel som vi helst kallar dem. Och vi är jag, Stefan ”Gazi” Gancer, Lennie Adamcyk och Mathias Holmberg. I vårt första avsnitt gör vi allt i vår makt att prata om vad vi har spelat senaste tiden, det blir lite Dragon’s Dogma, Resident Evil 6, Black Mesa och Bad Piggies. Sen tar vi oss an att prata om bossar som vårt första tema. Hur det går och lite till får ni ta reda på själva. Länkar Bad Piggies hemsida Mathias bloggar om Resident Evil 6…
Spelar lite Metro 2033 och berättar varför alla bör spela det. http://youtu.be/MhYb4UaaorA
De är onda, oftast stora och ibland helt onödiga. Bossar har sedan mitten av 80-talet varit ett återkommande inslag i tvspel och deras syfte är att avsluta ett kapitel av spelet och där testa spelarens färdigheter. Men är bossarna alltid nödvändiga? Fyller de alltid den tänkta funktionen? Det är något jag har fundert på och här följer mina spekulationer. Den första bossen jag själv tog mig an måste ha varit Bowser. Spelet var såklart Super Mario Bros. Det tråkiga med Bowser var att han(eller kopior av honom) var spelets samtliga åtta bossar. Det som steg för steg blev svårare med…
Jag skulle kunna börja med att säga att jag lekte med kottar som liten och att vi fick en apelsin i julklapp. Men det är en bit ifrån sanningen. Men mina tidiga år som gamer var något spartanska i dagens mått mätt. Även om det var när jag och min bror fick vår NES den där gyllene julaftonen 1989 som jag verkligen blev en gamer så hade tvspelen fångat mitt intresse ett par år innan. Hos dagmamman fanns en Commodore 64 som vi fick spela på ibland om familjens son var vänlig nog att starta den. De tidigaste spelen jag…
Jag blev rädd :/ Slender är ett hemskt spel och folk som är lika lättskrämda som jag borde inte spela det. http://youtu.be/Ei7sNw1hcfw
Tar mig en liten titt på Black Mesa, Source-modden som låter oss spela första Half-Life med samma grafik och fysik som Half-Life 2. http://www.youtube.com/watch?v=K71kFcFwNrE