Recension: Shinobi III: Return of the Ninja Master [SMD]

24 juli 1993 | Sega | Megadrive | Originaltitel: The Super Shinobi II

Jag spelade inte mycket Megadrive när det begav sig, det blev mest Sonic the Hedgehog 2 och något NHL när jag och min bror lånade en maskin av en bekant.

Ett av spelen jag missade var Shinobi III. Mitt enda minne av serien är att en vän som hade Master System hade något Shinobi-spel till den och jag tyckte det såg besvärligt ut.
Någonstans på senare år kom Shinobi III in i mitt liv, det är antagligen Lennies fel. Uppföljaren till The Revenge of Shinobi är ett actionspel där man i rollen som ninjan Joe Musashi åter aka ta sig an det onda syndikatet Neo-Zeed.

Nog om story och sådant trams, för det är action som är huvudtemat här. Vill du kasta ninjaknivar? Vill du hugga med svärd? Vill du åka jet-surfbräda? Ja, surfbräda med jetmotorer. Då är det här spelet för dig.
Spelet släpptes till Megadrive och det finns därmed tre knappar samt ett styrkors att jobba med. En knapp är för attack, vilken varierar från situation till situation. Befinner sig Joe på avstånd från fiender, eller lådor, kastas en shuriken. Står du nära används en shuriken att hugga med eller svärd om du tagit en power-up. Ett effektivt sätt att låta två attacker använda samma knapp då man inte har någon nytta av distansattacken på nära håll och vise versa.
Joe kan också kasta ett regn av knivar när han gör ett dubbelhopp medan neråt och attack i luften resulterar i en dykande spark. Resultatet av att träffa med sparken är att man känner sig awesome.

Vad gör ninjan mer? Joe har såklart en del rörelsemöjligheter. Han kan gå och springa genom att man snabbt trycker två gånger åt ett håll. Men varför upptäckte inte jag det förrän i skrivande stund? Jag har ju försökt men han sprang inte, det går alltså bra att inte springa så mycket.
Joe kan självklart göra vägghopp, vilken seriös ninja kan inte det? Vill påstå att det är ett av de bästa vägghoppen jag stött på. Vägghopp ska inte vara svåra att genomföra och det är de inte här.

Joe kan kännas en aningen stel i hur han rör sig fast det känns aldrig som det är kontrollens fel om något går skogen.
Spelet ger dig gradvis mer och mer utmanande uppgifter där du lär dig använda Joes förmågor steg för steg. Till en början har du väldigt lite nytta av dubbelhoppet men det gör spelet lättare framöver. Dubbelhoppet kräver en del träning då det utförs genom att man trycker en gång till på hoppknappen precis i toppen av hoppet.

Den stegvisa inlärningen gör att du känner en markant förbättring under spelets gång. Jag kände mig fruktansvärt ninjig när jag kunde göra flera dubbelhopp i rad från och till hängandes positioner i rör.

Spelet är fan ta mig ett av Megadrives snyggaste, det har en enhetlig design som känns genomtänkt. Jag spelade 3DS-versionen som är anpassad för maskinens 3D-funktion och hade jag inte vetat bättre skulle jag trot att spelet var gjort för 3DS. Alla paralaxscrollningar, alltså olika lager som rör sig i olika hastigheter för att ge ett djup i framförallt bakgrunden, ser underbara ut. På en del ställen rör sig uppåt 7 olika lager och jag vet inte vilket superlativ jag ska använda för hur bra det ser ut.

Banorna i sig är varierande i upplägg och utseende. Var och en av de sex banorna är uppdelade i sektioner och slutar med en bosstrid. Under äventyret rider Joe på häst och åker jetsurfbräda, två segment som ger ytterligare variation till ett reda varierat spel.

Som du förstår är Shinobi III ett av mina favoritspel till Megadrive. Jag rekommenderar 3DS-versionen då 3D-effekten ger spelet något extra. Det går även att få tag på Windows Phone, iOS, Steam, Ultimate Megadrive Collection till Xbox 360 och Playstation 3. Jag tror inte att mobilversionerna går att kontrollera bra nog för att vara en njutbar upplevelse. Steam-versionen ingår i Segas Classic Collection-serie vars emulator har fullt stöd för Xbox 360-kontrollen och går fint att spela även om både Megadrives och 3DS styrkors är bättre.

Köp skiten för skiten är bra.