Recension: Balloon Kid [GB]

0

5 oktober 1990  | Pax Softnica/Nintendo R&D1 | Nintendo

Balloon Kid är uppföljaren till NES-spelet Balloon Fight från 1985. Originalet skapades av Metroid-pappan Yoshio Sakamoto på Nintendos R&D1-avdelning. Musiken komponerades av Hirokazu ”Hip” Tanaka och spelets kod stod Hal Laboratorys Satoru Iwata för. Spelet hade först släpps till Nintendos Vs. System under namnet VS. Balloon Fight 1984.

Balloon Fight var ett relativt tidigt spel. Det syns bland annat i grafiken och hörs på de korta melodierna.
Spelupplägget gick simpelt förklarat ut på att flyga med ballonger. Genom att trycka på en knapp svävade karaktären högre upp allt medan ballongerna fick honom att sakteligen dala mot marken. Det gick sedan ut på att smälla datorstyrda motståndares ballonger för att klara banan.

Alice beger sig ut i Pencilvania!

Alice beger sig ut i Pencilvania!

Spelet har även annat spelläge där man navigerar sin ballongflygare genom en scrollande bana fylld av hinder. Det var den delen man 1990 vidareutvecklade i uppföljaren Balloon Kid till Gameboy. Balloon Kid hade till skillnad från sin föregångare en story. Jim är en gladlynt gosse som får den briljanta idén att göra en regnbåge av alla sina ballonger och börjar blåsa upp dem. Alice tycker att det är en bra ide men varnar Jim att vara försiktig. Såklart bryter helvetet löst när vinden grabbar tag i pojkens ballonger och drar med honom upp i skyn.
Alice måste nu, genom att flyga efter med egna ballonger, rädda Jim. Här det blir konstigt, av någon anledning är allt ute efter att döda Alice. Hon och Jim kommer från staden Pencilvania som tydligen ligger nära tidigare nämnda helvete då små gubbar av eld vandrar runt.

Spelet har även annat spelläge där man navigerar sin ballongflygare genom en scrollande bana fylld av hinder. Det var den delen man 1990 vidareutvecklade i uppföljaren Balloon Kid till Gameboy.

Alice kan ha två ballonger, med dessa kan hon flyga och tål att träffas två gånger. Blir hon av med båda ballongerna betyder det inte alltid att hon dör. Faller hon ner i något dödligt är det kört men har hon turen att landa på en plattform överlever hon.
Här kan man trycka uppåt för att blåsa upp nya ballonger, vilket tar en stund och det gäller att vara snabb på knappen.

Min relation till serien börjar i slutet av 80-talet. Balloon Fight var ett spel som spelades på en ruta och som jag inte har mycket för. Många tidiga NES-spel var av denna typ då minnet i kassetten inte tillät mer.
Balloon Kid ogillade jag av en annan anledning, kontrollen kändes bångstyrig och det var svårt. Jag ville ju ha Mario-precision och snabbt skulle det gå.

I Gameboyn väntar bonusbanan!

I Gameboyn väntar bonusbanan!

Reser vi nu 25 år eller så framåt i tiden och vad tycker jag nu om Balloon Kid? Jag hade testat det en gång när det var ganska nytt men tyckte nog lika illa om det som Balloon Fight då, men efter att ha testat det hemma hos kollegan Lennie fick jag mersmak och köpte det till 3DS. Märkligt nog var det grejerna, vilka tidigare irriterade mig, som nu fick mig att gilla spelet. Kontrollen var ju inte alls bångstyrig, den är snarare väldigt precis om man bara har tålamod. Måste koncentrera sig mer än de flesta spel för att kunna navigera Alice genom allt bråte som är i vägen för henne.

Det finns åtta banor som alla, som sig bör, har olika teman. Varje bana slutar med en boss som man skall hoppa på huvudet. Ja, för man kan också hoppa i Balloon Kid. Förutom de gånger man förlorar sina ballonger och måste pumpa upp nya och står på mark så finns det även segment av banorna som tvingar en att släppa ballongerna och genomföra lite klassiskt plattformshoppande. Ironiskt nog är hoppen av ballongtyp och det känns inte som att Alice lyder normal tyngdlag. Trots detta är de små avstickarna från flygandet välkomna. Ofta krävs det att släpp av ballongerna för att få tag i olika extraliv och andra bonusar.

I sin helhet är Balloon Kid ett ganska kort spel som kräver dig på varje uns av uppmärksamhet. Svårighetsgraden går stegvis uppåt men är något för lätt under första halvan av äventyret.

Min rekommendation är att man köper Balloon Kid om man har en 3DS. Vill man spela originalet så finns det till Gameboy och Gameboy Color samt i en version där man förlagt spelet i Hello Kittys värld, Hello Kitty World till Famicom. Är det inte billigt så tycker jag att man lånar det av en kär vän. Om man kan, bör man köpa Balloon Kid.

Varför finns det ingen uppföljare? Det är frågan jag lämnar er med.

Share.

About Author

Stefan är den eviga ledaren av Videospelsklubben. Med en järnhand av skumgummi bestämmer han allt. Förutom att leda podcasten VSK Podcast så medverkar han i videos av olika slag, är webmästare och ganska lat.

Kommentera